petersonida.blogg.se

DARE TO BE GREAT

Baby you are a firework

Publicerad 2013-12-17 20:08:34 i Allmänt

Tentan kan ha gått hur som helst. Ingen aning om jag ska vara helt ärlig. Det kändes liksom bara tomt efteråt. Jag var varken lättat, glad, arg eller besviken. Eller jo besviken var jag nog för att frågorna inte var ställda så jag fick visa allt jag egentligen kan. Det resulterade i att jag berättade så invecklat och snurrigt på alla frågor att jag tror att jag kan ha krånglat till det för mig. Dessutom vet man ju inte hur de rättar så jag väljer att vänta till den 10 januari innan jag tar ut några känslor på den där tentan..
 
Efter tentan kan man säga att jag tog jullov, fast jag egentligen inte kan det. Orken till träning, plugg och ett bra humör finns liksom inte kvar. Inte blir det bättre av att jag inte sover på nätterna. Deppig jag låter men det är verkligen jobbigt. Eller i fredagsnatt sov jag som en stock, fast då med en hel del alkohol i kroppen. När jag väl somnar drömmer jag så konstigt och vaknar upp i panik. Jag drömmer att jag sakta tappar känseln i min kropp och sedan faller jag ihop. Varje gång är det olika människor vid min sida och alltid händer samma sak. Jag försöker få fram något ljud men ligger helt livlös på marken och den som står bredvid skiter i att hjälpa mig. Idag var det så hemskt när jag vaknade att jag var tvungen att googla lite på hur man tyder drömmar. Det enda jag kom fram till var att om man drömmer att min svimmar kan det vara att man har tappat balansen i sitt liv. Med tanke på att jag har haft noll balans de senaste veckorna kanske det inte är så konstigt att jag inte ens kan hålla balansen i min drömmar? Hur som helst så är det en obehaglig känsla varje gång jag faller i drömmen och den håller ofta i sig ett par timmar när jag vaknar..
 
Till något roligare. I fredags firade vi att tentan var över med en utgång. Det slutade med att jag och Anna var dem enda som var kvar i gänget, inte mig emot då jag gillar Anna, haha!  Vi hade självklart kul men tentaplugget hade nog satt sina spår på alla vilket gjorde att vi inte var kvar ända till stängning. Nästa gång ska jag inte vänta sju veckor innan jag går ut igen. Ibland blir jag så trött på att man (jag) ska vara så duktig och hålla upp med allt. Vem bryr sig egentligen? Framförallt, vad gör det om hundra år? Nej som sagt så ska jag ha som nyårslöfte att komma ur min bekvämzon. Jag ska kunna gå ut  och festa fast jag varit ute två helger i rad. Jag ska kunna äta glass en tisdag om jag är sugen på det. (även när det inte är veckan innan mens) Jag ska börja våga ta tag i saker som jag vill göra. Men viktigast av allt så ska jag börja uppskatta livet, det kommer bara en gång.  Om det går vägen i slutet av veckan kan det även bli så att jag verkligen kan börja den här nystarten på riktigt, håller tummarna..
 
Oklart inlägg, men dagen har varit oklar och jag behövde få skriva ur mig.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela